Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftersom det icke låtit sig uppskjuta till morgondagen.
Därefter och utan att avvakta någon förklaring av Klemens
började hon fråga efter biskopens hälsa, rosade högligen
hans senaste predikan och utgöt sig i bitter klagan över
den trogna församlingens nuvarande betryck.
Under tiden återvann Klemens sin fattning, och när Eusebias
tal föll på det sistnämnda ämnet, som var hans eget
älsklingstema och det ständiga föremålet för hans tankar,
fick han mod och lust att deltaga i samtalet och instämde
hjärtligt såväl i den fromma Eusebias bittra klagan över det
närvarande som i hennes otvetydigt uttalade hopp om ett
snart skifte i världens tillstånd. Han kunde nu detta, utan
att bländas av det lilla guldskimrande gemakets prakt eller
förvirras av Eusebias strålande ögon, som sköto blixtar
ömsom av harm eller glädje och ledsagades av ett växlande
tonfall i hennes välklingande röst alltefter samtalets gång
och naturen av det ämne, som vart dess föremål.
Först sedan detta samspråk varat tämligen länge, tycktes
Eusebia minnas, att Klemens kommit i något särskilt ärende,
och hon frågade nu i glättig ton, vad som föranlett det sena
besöket av en så ung, men vördnadsvärd man.
Klemens omtalade nu sitt möte med den unga slavinnan och
hennes fruktan att återvända hem med anledning av den
sönderslagna asken, och han bad Eusebia förlåta henne det
fel, vartill hon av oaktsamhet och icke av ont uppsåt gjort sig
skyldig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
