Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss ovilja mot att för sin fosterfader redogöra för det sätt, varpå
han tillbragt dessa timmar.
Men huru skulle han för Eufemios förklara sitt långa uteblivande?
Och huru hädanefter finna tillfälle att uppfylla Eusebias önskan om
upprepade besök? Skulle han ljuga för Petros? Nej, det vore en gruvlig
synd och blotta tanken därpå en förbrytelse.
Sedan han länge överlagt med sig själv, stannade han vid det beslut
att öppet säga sin fosterfar, att han genom en tillfällighet kommit i
beröring med en person, vars själstillstånd fordrade hans besök och
umgänge. Vem denna person vore och övriga härmed sammanhängande
omständigheter utgjorde en hemlighet, som han ville bedja sin fosterfader
vörda, emedan den vore lämnad honom, Klemens, så gott som under
biktens insegel.
När Klemens anlände till Eufemios’ bostad, låg den korthalsade presbytern
i djupaste sömn. Klemens fann »S:t Johannes’ uppenbarelse» uppslagen på
bordet och där bredvid den ännu endast halvfärdiga, av Eufemios och
Klemens gemensamt förfärdigade avskriften. Vid en blick däri såg den unge
föreläsaren, att hans svartlockige vän icke skrivit en bokstav under hans
frånvaro. Däremot såg Klemens åtskilliga papyruslappar, på vilka Eufemios
flitigt övat sig i den ädla punkteringskonsten. Vad Eufemios med tillhjälp av de
insikter han förvärvat i denna egna art av spådomskonst egentligen ville avlocka framtidens sfinx, det visste Klemens icke, ej heller tänkte han däröver. Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
