Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att väcka Eufemios satte han sig att skriva, till dess sömnen slutligen
överväldigade honom och han gick till vila.
Eufemios fann större nöje i punkteringskonsten än i avskrivningen av
böcker. Han hade tillbragt sin afton på ett nöjsamt sätt och ingalunda
varit otålig över Klemens’ dröjsmål.
Följande morgon, då de vaknade och hälsade varandra, frågade Eufemios
ej heller efter orsaken till detta. Klemens slapp redogöra för den föregående
aftonen. Eufemios steg upp, klädde sig i sin arbetsdräkt och gick till arbetet
på Afrodites tempel, ty i dag var ordningen hos honom att deltaga däri.
Klemens tillbragte en stor del av dagen ensam i Eufemios’ lilla kammare.
Eusebias bild stod livliga drag för den unge föreläsarens ögon. Hans
inbillningskraft sysslade oupphörligt med densamma, och han genomgick
i tankarne gång efter annan hela det uppträde, som förefallit mellan henne
och honom. Vad hon var vacker i utbrottet både av sin vrede och sina tårar!
Vad hennes barm hävde sig, då hon lade Klemens’ hand på sitt hjärta! Och
det var han, som ödmjukat hennes hårda sinnelag och kommit henne
att besinna sig!
Han påminde sig vidare vad hon sagt, att hon var olycklig genom hemliga
sorger, som nedtyngde henne, emedan hon icke delade dem med någon
förtrogen. Han beklagade den stackars kvinnan och föresatte sig att för
henne vara den vän, som hon behövde för sin lycka. Skulle han redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
