Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom kort för det öppna, hjärtliga och ödmjuka sätt, varpå hon emottog
honom. Själva det ämne, vilket liksom av sig själv vart föremålet för deras
samtal, var ägnat att väcka ömsesidig förtrolighet och närma dem varandra.
Eusebia omtalade för Klemens sin barndomshistoria, som företedde många
rörande drag.
Hon var född i rikedomens och överflödets sköte, men hade likväl prövat
åtskilliga motgångar, som kunde taga ett känsligt hjärtas medlidande i
anspråk. Hon uppehöll sig isynnerhet vid sina späda barndomsår och talade
med hänförelse om sin fromma moder, som tidigt hade bortryckts av döden,
lämnande henne, det stackars lammet, så gott som värnlös åt den onda världen.
Det var minnet av denna moder, försäkrade Eusebia, som upprätthållit henne
i striden mot världens frestelser och styrkt henne i den rena läran.
Därefter kom ordningen till Klemens att tala om sin barndom. När Eusebia
hörde (vad hon förut redan visste), att han var ett hittebarn, upptaget som
fosterson av biskop Petros, fuktades hennes ögon, och hon förde sin
juvelgnistrande hand med innerligt deltagande genom Klemens’ lockar och
smekte systerligt hans bleka kind.
Klemens yppade för Eusebia, huru varmt han längtade att lära känna sina
föräldrar, ifall de ännu vore vid liv. Man hade sagt honom, att hans moder
måste varit en grym kvinna. Han ville icke tro det. Måhända var hon alldeles
oskyldig; måhända hade man stulit honom, medan hon sov;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
