Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–- Vi skola hjälpa varandra, sade Eusebia, när vi inreda våra grottor
och anlägga våra små trädgårdar.
-– Ja, och vi skola bo helt nära varandra.
-– Nej, icke helt nära varandra, genmälde Eusebia, det går icke an, Klemens.
-– Du har rätt, medgav den unge föreläsaren med en suck, som Eusebia
förstod bättre än han själv. Men vi få icke förgäta att välja våra bostäder i
grannskapet av en källa. Källorna äro få i öknen, och vi skulle åtskiljas
milsvitt, om vi icke valde en och samma.
– Du har rätt. Vi skola välja våra grottor så, att källan är på samma avstånd
från dem båda. Där skola vi mötas en gång om dagen, när vi hämta vatten.
Vi skola då hälsa varandra, bedja tillsammans och skiljas för att nästa dag
än en gång återse varandra vid samma tid och på samma ställe.
-– Men om någondera förgäves väntar den andre, sade Klemens, då är det
ett tecken, att brodern eller systern är sjuk ...
-– Eller död, sade Eusebia. O, måtte detta icke ske! Vi skola bedja att få dö
på samma dag, så att den ene icke har att sakna och sörja den andre.
Efter samtal av samma uppbyggliga slag var Klemens’ känslosvärmeri stegrat
till det yttersta. Deras sammankomster plägade ända med gemensamma
böner. Så hände det en afton, sedan en mystisk bikt, ett svärmiskt samtal och
läsningen av glödande kärlekssånger till Kristus och Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
