Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkan, vordo hans käraste läsning –- dessa jämte Visornas Visa av Salomo, i
vilken han kunde spegla sina egna känslor och återfinna sin egen erfarenhet
påtryckt en himmelsk prägel. För Klemens, som förut avlägsnat ifrån sig allt,
som kunde påminna om kvinnans tillvaro, framstod nu universum, det synliga
och osynliga, med kvinnliga drag. Jorden var Eusebia och himmelen var Maria.
Hymnerna kallade Maria treenighetens hjärta. Det är till hjärtat bönen syftar,
hon må riktas till en människa eller en gud. Vad under då, om allt, från
skaparen till hans härskaror, försvann för Klemens och vart till den heliga ungmön?
Men de anletsdrag, under vilka han föreställde sig henne, voro Eusebias,
ty något skönare än dessa, sådana de nu voro för hans blickar, kunde han
icke framtrolla.
Eusebia skänkte honom en afton sin bild, målad på elfenben och icke större
än han kunde bära den på sitt bröst. Där fick bilden sin plats. Men när han var
ensam, framtogs målningen och var föremål för omättligt åskådande. När han
bad, så var det med ögonen på den, ty det var ju icke endast Eusebias, utan även
Marias bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
