Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Klemens och Eusebia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eusebia, och avskrivningen av hans uppenbarelse fortgick på de timmar, som däråt
ägnades, vida hastigare än förut, ty Klemens grubblade icke mer över varje ord, som
han med pennan överflyttade. Den yttre världen var så gott som försvunnen för hans
öga; den var uppgången i Eusebia, och Eusebia syntes honom icke som någonting
yttre, utan som en del av honom själv. Klemens hade nu äntligen hunnit den punkt,
vartill han strävat; världen med dess frestelser fanns för honom icke mera. Så tycktes
honom, och minst av allt skulle han anat, att sinnligheten, som han ville döda, nu
genomträngt hela hans liv, att hon rådde över varje rörelse i hans själ, varje
bloddroppe i hans ådror.
Klemens hade förut sörjt över att han icke kunde fasthålla och föreviga den lyftning
i själen, som bön och betraktelse förläna. När andaktens tillstånd slappades, ansåg
han det som ett återfall från himmelen till jorden, från Gud till världen. Och dessa
återfall hade på senare tider inträffat oftare än förr, han visste icke varför, ehuru det
med lätthet lät förklara sig därav, att den ständiga sysselsättningen med samma
bilder och föreställningar, samma återkommande andaktsövningar slutligen förslöa
själen och göra henne mindre emottaglig för deras intryck. Nu däremot var förhållandet
ett annat. Klemens levde i en stadigvarande hänförelse; andaktens ögonblick var
fasthållet och förevigat. Hans fromhet hade funnit ett nytt och mäktigt retelsemedel.
De hymner till Maria, vilka redan tidigt uppstämdes inom kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
