Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detsamma. Det var den tiden Klemens föddes. När Klemens
var årsgammal och vid sin moders eller sköterskas hand
visade sig ute bland slavarne, hade Petros blivit fängslad
av ett för så späda barn ovanligt uttryck i hans sköna ansikte.
Det låg något himmelskt i hans ögon, och han förekom
Petros som en ängel. Dess odrägligare var honom den tanken,
att detta barn skulle uppväxa i hednisk villfarelse och förakt
för honom, som är barnens himmelske vän. Petros kämpade
ett helt år mot tanken att fly med den lille Filippos ur det
hedniska huset för att sålunda rädda hans själ och återgiva
lammet åt den rätte herden. Han hade under denna tid gått
sjuk av tvivel och oro, huruvida detta vore rätt inför Gud
eller icke. Men orden: »låten barnen komma till mig» hade
natt och dag genljudit i hans själ och slutligen kommit
hans beslut att mogna. Vad sedan hänt, det visste Klemens.
Petros hade länge irrat omkring, under oupphörliga faror
att med sin dyrbara skatt gripas av de kejserliga ämbetsmännen,
som efterjagade honom överallt. Hans fader hade följt honom
under flykten. Det var ett underverk, att de undkommit
efterspaningarna, och ett icke mindre underverk, i trots av
de ömmaste omsorger, att Klemens så späd kunnat uthärda
de lidanden, som de båda flyktingarne icke förmådde avvända
från honom när de som oftast ledo brist på det nödvändiga.
Allt detta berättade Petros så vältaligt och rörande, att Klemens,
när Petros uppmanade honom att döma över hans handlingssätt,
långt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
