Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick greps han av förtvivlan över sin svaghet. Denna hopplösa
strid tärde med glupskhet hans krafter; han magrade, hans ögon
sjönko in i sina gropar, och hans kinder vordo askgrå. Hans fader
och syster sågo med förskräckelse hans tillstånd; men när de närmade
sig honom, bad han med häftighet, att de skulle lämna honom i fred,
och han undvek dem varhelst han kunde. Ofta lämnade han staden
och strövade hela dagen i omgivningarna. Pelarfältet var hans
älsklingsställe; han kunde tillbringa hela timmar där, vandrande
omkring pelaren eller vilande i en nära därintill befintlig håla,
varifrån han betraktade helgonet, som ännu med samma
outtröttlighet knäböjde däruppe. Simon förekom honom som den
lycksaligaste bland dödlige. Han avundades honom och skulle
önskat hans plats. Det måste vara något utomordentligt ljuvligt
att knäböja så där, med hjässan bränd av solens strålar, tills tankar,
känslor och medvetande domna. Det var ett sådant tillstånd Klemens
efterlängtade, ty det skulle bjuda de makter, som stredo i hans inre,
vapenvila och skänka honom åtminstone några timmars ro.
När Klemens fann varje annat medel fruktlöst, tillgrep han de yttre,
som fromheten uppfunnit för att späka ett upproriskt kött. Han
hungrade, tills hans krafter voro nästan uttömda, och från de måltider,
varmed han då nödtvunget avbröt sin frivilliga, ständigt förnyade fasta,
var varje annan föda än bröd, varje annan dryck än vatten bannlyst.
Han gisslade sig dagligen, tills blodet flöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
