Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Anden och Köttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petros sökte lugna honom, emedan ett motsatt förfarande kunde utöva
det olyckligaste inflytande på hans själs hälsa och rubba de planer,
som biskopen byggde på sin fosterson. Utan att göra honom förebråelser,
rådde han honom i milda ordalag att hädanefter undvika Eusebia och
taga sin tillflykt till trägna böner och träget arbete.
Men det dröjde icke länge, innan Klemens fann dessa medel otillräckliga.
Han kände i vissa stunder den starkaste frestelse att ånyo besöka Eusebia;
han var en gång redan hunnen till bakporten av prokonsulns palats, när
han vände om och flydde tillbaka hem; han ville åtminstone säga henne
ett farväl eller med några ord besvara de små brev, som han slutligen
emottog från henne, fulla av ömma förebråelser över hans uteblivande -–
men Petros hade befallt honom avbryta varje förbindelse med henne,
och han medgav för sig själv, att detta var ingivelser av frestaren, som
borde motstås.
Men det båtade föga, att Klemens undvek Eusebias grannskap. Den onde
frestaren hade hans inbillningskraft i sina händer och framtrollade mitt
under Klemens’ böner hennes bild, om möjligt mer tjusande än någonsin.
Den unge föreläsaren böjde sig mer och mer under sin ångest. Han ansåg
sig utesluten från himmelens gemenskap och ohjälpligt hemfallen åt
djävulen. I vissa ögonblick uppgav han striden och var färdig att gå till
Eusebia, icke för att bedja med henne, utan för att omfamna hennes knän,
bekänna sin olyckliga böjelse och fordra hennes genkärlek; i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
