Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hos Myro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som man säger?... Hm, jag pratar hit och dit, fortfor Myro, och
du hör icke vad jag säger. Men skall du icke spisa, min stackars
vän? Du borde vara hungrig som en varginna, du som har två att
föda.
-– Nej, jag kan icke spisa nu, sade Rakel. Jag är icke hungrig.
–- Du har ock i dag varit ovanligt lugn. Jag har icke sett dig fälla
en tår. Och däri gör du rätt. Det tjänar till intet att gråta. Tiden är
en ypperlig läkare, som endast långsamt tar livet av oss. Medan
han helar gamla sår, slår han nya för att hava något att syssla med.
Den bästa balsam han äger är likväl vinet. Det innehåller både fröjd
och glömska. Kom då och töm åtminstone en bägare. Det skall
göra dig gott, Rakel.
-– Nej, jag är icke törstig. Om en stund måhända ...
–- Man behöver icke vara törstig för att älska vinet. Se här, sade
Myro, i det hon lämnade bordet och räckte åt Rakel den fyllda
bägaren. Försök blott, och jag svär, att det skall göra dig gott.
Rakel drack något för att göra sin välmenta vän till viljes. Så
mycket flitigare höll sig Myro till pokalen. Hon lämnade
samvetsgrant halva måltiden orörd för Rakels räkning; men
vinkruset anlitade hon dess oftare, som hon var ensam därom.
Det hade på senare tider blivit hennes vana att varje afton, när
tillfälle därtill yppades, dricka sig rusig.
-– Vet du, Rakel, fortfor den pratsamma Myro, jag har även i
dag sett den lille svartmuskige karlen vandra här utanför, gata
upp och gata ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
