Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hos Myro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättighet till Karmides’ hand. Jag skall visa honom från mina ögon.
Men du vill det icke, Rakel, och däri gör du orätt.
-– De äro lyckliga, de älska varandra. Jag är förgäten av honom.
Dina ord äro frestelser, Myro. Jag känner mig ofta hågad att följa
ditt råd. Men blygseln håller mig tillbaka. Jag kan det icke.
–- Svartsjukan är en gruvlig plåga, Rakel. Tacka din Gud, att hon
icke hemsökt dig. Hon förvandlar hjärtat till ett ormbo, varur tusen
giftiga gaddar framsticka och sarga vårt inre.
–- Jag vet det, sade Rakel till sig själv.
Myros av vinet livade tunga började äntligen förlamas. Sedan hon
pratat än en stund och allt oredigare, tystnade hon, och hennes
andedrag vittnade snart, att hon sjunkit i djup sömn.
Då tog Rakel barnet i sina armar och steg upp. Den lille gossen
vaknade och började kvida, men tystnade åter, sedan hon lagt
honom vid sitt bröst. Hon lindade honom omsorgsfullt i den nu
urblekta slöjan, som Baruk en gång skänkt sin dotter för att
därmed lysa i synagogan, gick mot dörren, stannade där, kastade
än en blick omkring den usla kammaren och sade, i det hon
betraktade den sovande Myro:
-– Farväl, goda olyckliga syster! Rakel tackar dig för din välvilja
och ömhet. Måtte Gud för ditt hjärtas skull visa dig barmhärtighet!
Med dessa ord lämnade Rakel kammaren och steg utför den trånga
trappan ned till en gata, som förde till hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
