Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hos Myro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vidsträckta, av tempel, portiker och förrådshus omgivna
hamntorget låg tyst och folktomt under det stjärngnistrande
himlavalvet. Man hörde endast böljorna, som skvalpade mot
kajen och fartygen.
Rakel lyssnade till dessa suckande och likväl friska toner. De
förekommo henne som en maning att icke tveka, en vänlig
viskning från havet, att dess famn stode öppen för att vyssa
olyckliga hjärtan till ro.
Hon ställde sina steg åt det håll, varifrån den manande sången
nådde hennes öra. Utan att vara sedd av någon, stod hon snart
på en av de breda marmortrappor, som förde till vattenbrynet.
Hon lutade sig ned, och en bölja stänkte sitt skum på hennes
panna. Det kändes friskt och upplivande.
Barnet, som hon bar i sina armar, vart oroligt och började gråta.
Rakel tystade den lille med kyssar och smekande ord. Därefter
löste hon slöjan, vari han var lindad, och knöt den kring sig själv
och honom för att de icke skulle skiljas i den vida grav, där hon
sökte ro för samvetskvalen, svartsjukan och förnedringen.
Tryckande underpanten av sin olyckliga kärlek hårt intill sin barm,
gick hon med slutna ögon mot randen av trappan.
I detta ögonblick förnam en sjöman, som höll vakt på det närmast
liggande fartyget, ljudet av en tung kropp, som föll i vattnet.
Skymningen hindrade honom se vad det var, och när han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
