Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET.
Likhuset.
Då Myro följande dagen vaknade, fann hon sig ensam i sin kammare.
Undrande vart Rakel med sitt barn gått, men ännu utan att ana någon
olycka, rustade sig Myro att göra sin toalett för dagen.
Detta skedde med mycken omsorg och med tillhjälp av en liten
metallspegel, en kam och två sminkburkar.
Den arma Myro måste emellertid för sig själv medgiva, att omsorgen
var så gott som förspilld. Hon betraktade sig suckande i spegeln. Den
sjukdom, som hon genomgått, hade skövlat de rika lockar och den friska
hy, som förr varit hennes stolthet. Håret var betänkligt glesnat, och Myro
hade icke ens råd att anskaffa sig falska lockar. Ansiktet var uppsvällt
genom flitiga offer åt vinguden och hyn mörkgul. Detta sista fel kunde
visserligen avhjälpas genom ett skickligt bruk av burkarnes innehåll -–
och Myro var mästarinna i toalettens konster -– men hon måste likväl
för hundrade gången inom sig själv medgiva, att här vore alla bemödanden
så gott som fruktlösa. Konsten förmådde icke ersätta den gåva, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
