Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbjöd till vandring. Myro gav sig således på väg. Men ingenstädes fann
hon ett spår av den försvunna. Ingen hade sett någon kvinna med ett
barn på armen, med utseende och klädedräkt liknande hennes. Myro
vågade slutligen gå fram till själva villan och till portvaktaren ställa
samma frågor, med vilka hon anhållit alla andra, som hon mött. Men
han visste icke mer än de. Nedslagen beslöt sig Myro äntligen att
återvända till hamnstaden. Den väg hon valde slingrade längs havsstranden
och skuggades av oljeträd och plataner. På den solglittrande vattenspegeln
och icke långt från stranden sågos två av förgyllningar glänsande
blomsterprydda båtar, som framdrevos med sakta årslag under sång
och strängaspel. Myros skarpa öga igenkände i den ena båten Karmides och
Hermione, som förtroligt sutto vid varandras sida. I den andra voro några
av det förlovade parets unga vänner. Den glada, intagande synen stämde
så vackert med himmelens klarhet, havets lugn och de grönskande stränderna.
Men hos Myro väckte synen bittra känslor; hon tänkte på sin olyckliga vän och
på sin egen föraktliga, glädjelösa lott. Hade kanske även Rakel bevittnat detta
skådespel? Skulle hon kunnat uthärda denna åsyn och leva? Myro anade, att
det finnes en förtvivlan, svartare än den hon själv i sina olyckligaste ögonblick
hade upplevat, och mot vilken döden, långt ifrån att vara förskräcklig, är den
ende hugsvalaren.
Försänkt i sådana betraktelser hade Myro stannat och såg ännu efter de sakta över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
