Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gripen av ångest lämnade Myro denne olycklige tröstare och återvände
till sin kammare för att lugna sig och överväga vad hon borde göra.
Den stackars hetären hade fattat varm tillgivenhet för sin olyckssyster.
Myro hade i Rakel funnit en av ödet vida hårdare träffad varelse än hon
själv var; hon hade i trots av sin egen nöd kunnat visa henne ett verksamt
deltagande och bispringa henne, då hon var hjälplös och övergiven av sina
närmaste. Detta var den enda rena glädje, som Myro på länge rönt; också
hade hon känt sig lättare och gladare till sinnes, alltsedan Rakel kom under
hennes tak, och den vård, som hon ägnat modern och barnet, hade i hennes
ögon liksom minskat nesan av det yrke, som gav henne medel att öva denna
barmhärtighet.
Då Myro nu försökte trösta sig över Rakels uteblivande och framleta någon
lugnande och sannolik orsak därtill, rann det henne i sinnet, att hon under
den föregaende kvällens samtal hade till Rakel förnyat sin uppmaning att
med sitt barn gå till Hermione och hos henne göra sina anspråk på Karmides
gällande. Myro sökte nu intala sig, att Rakel fogat sig efter detta råd, och
att hon sålunda begivit sig till Krysanteus’ lantgård utanför Piræus.
Myro beslöt att företaga en vandring till nejden av lantgården. Måhända
skulle hon då möta Rakel på vägen eller på annat sätt få någon underrättelse
om henne. Myro kände sig för orolig att stanna hemma och under tvivel bida
sin väninnas återkomst. Dagen var dessutom vacker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
