Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och se, om icke Rakel under hennes frånvaro återkommit. Men dessförinnan
hade Myro lovat Teodoros att följande afton infinna sig hos en ansedd och
för sin välgörenhet bekant kristen matrona, vars namn och bostad hon kände.
Där skulle hon åter träffa Teodoros.
Skymningen var redan inne, när Myro anlände till sin boning. Kammaren var
tom och intet spår visade, att Rakel varit där under hennes frånvaro. Men
en stund därefter inträdde Myros granne, den välvillige snickaren. Hans
ansikte var mycket blekt, då han frågade Myro, om hon ännu visste, var
Rakel och hennes barn vore.
Myro svarade, att hon förgäves hade sökt sin vän å Krysanteus’ lantgård.
-– Och jag, som icke sökte henne, har likväl sett henne, sade snickaren.
O, det var förskräckligt! Den arma kvinnan! Jag sade det likväl förut ... jag
såg det på hennes ögon. Vaggan lär nog icke bliva färdig, ty hon behövs icke mer.
-– O, I gudar, vad säger du? Vad har hänt dem? Var såg du dem?
-– Jag gick helt nyss över hamntorget, då jag nere vid kajen märkte en
folkskockning och ville se vad som var å färde. Jag anade, att man hade
upptagit någon drunknad ur vattnet, och kom genast att tänka, det försäkrar
jag, på den stackars judinnan. Jag följde hopen. Kosan bar till likhuset, där man
lägger drunknade människor för att de skola igenkännas av fränder eller vänner ...
-– Och det var Rakel, som man nu hade funnit i vattnet? inföll Myro ångestfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
