Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan insläppa en hop främmande folk på gården. Sägen ert ärende,
och jag skall frambära det.
-– Är din herre icke sjukare, än att han kan stiga upp och taga manteln
på, så skall han följa mig, sade Myro.
-– Säg honom, utbrast en annan, att vi hava en hälsning från hans ...
–- Tyst, inföll Myro, säg honom ingenting. Han skall ingenting veta,
förrän han med egna ögon ser. Vi vilja tala med honom, det är nog.
Bed honom komma ut. Det gäller en fråga om mycket guld och stor
vinning. Säg honom det!
Luckan stängdes, och man hörde tjänarens steg, då han avlägsnade sig.
Det dröjde länge, innan porten åter öppnades. De som väntade där
utanför tillkännagåvo sin otålighet genom förnyat buller med portklappen.
Slutligen visade sig en liten kaftanklädd, svartskäggig man av dystert utseende.
-– Mina vänner, vad viljen I? frågade han med mild röst, sedan han stigit ut på gatan.
–- Du är icke Baruk, inföll Myro. Vi ville tala med den rike mäklaren och icke med dig.
–- Baruk ligger sjuk i sin säng. Jag är hans vän och frände, rabbi Jonas, och vad I
viljen säga honom, kunnen I säga mig.
-– Du känner då även hans dotter, Rakel? frågade man.
–- Ja, svarade rabbinen. Vad är det med henne?
–- Du skall få se, sade Myro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
