Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krysanteus’ förmögenhet, skulle begå någon handling, som kunde förråda
den ursprungliga bevekelsegrunden för hans närmande till Hermione och
hans lyckade försök att återknyta förbindelsen med henne. Petros’ farhåga
bekräftade sig icke. Karmides hade delat Hermiones glädje över broderns
återfinnande och med henne beklagat hans olyckliga själstillstånd. Härtill
bidrog även hans förakt för penningen; när han icke längre jagades av
fordringsägare, utan tvärtom ånyo ägde penningeutlånarnes fulla förtroende,
så glömde han även sina skulder och levde som förr i dagens glädje, ehuru
denna numera bar en annan dräkt och ägde ett ädlare skaplynne än förr.
Hans glädje hade likväl under dessa dagar varit långt ifrån oblandad. Den
stördes av en röst i hans inre. Han ville vara värdig sin lycka och kunde det
icke, ty emellan honom och detta mål stodo hotande minnen och bland
dessa Baruks dotters bleka, sörjande bild. Hermione kände icke det
förhållande, vari han stått till denna olyckliga unga kvinna. Hon hade hört
talas därom, men trodde icke ryktet, sedan Karmides med heliga eder förnekat
dess sanningsenlighet. Han hade sålunda icke vågat giva henne det fullkomliga
förtroende, varpå han kände, att hon ägde anspråk. Han insåg, att han handlade
svekfullt. Och icke blott i detta avseende och emot henne ensam. Det fanns än
en omständighet, vars vikt han för sig själv ville förringa, men som icke dess
mindre i vissa ögonblick av eftertanke förfärade honom. Han var i hemlighet
döpt. Han var således fäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
