Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var Olympiodoros, Palladios och en mängd av den glada
skara, som plägade samlas i Epikuros’ trädgårdar, vilka på
detta sätt togo farväl av en vän, som gick att utbyta den frie
Eros’ välde mot hans allvarsammare broder Hymens.
Sången växlade mellan ynglingarnes och flickornas körer, och
båda sjöngo gemensamt omkvädet, med vilket varje vers slutade:
Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos!
Flickorna klagade över aftonstjärnan, den grymmaste av de
oförgängliga eldar, som efter kaos tändes på himmelens valv.
Ty det är aftonstjärnan, som rycker den blyga, darrande bruden
ur hennes moders famn och överlämnar henne åt en djärv och
häftig yngling. En stad, som intages av en skonslös fiende, är
väl den mer att beklaga än hon? Så sjöngo flickorna, men
uppstämde icke förty, när de klagat ut, det livliga omkvädet:
Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos!
Ynglingarnes kör svarade, att ett bloss med ljuvligare sken än
aftonstjärnans varken lyser för jordens dödlige eller Olympens
gudar. Vad föräldrarne fastställt helgas av henne; vad de
älskande länge önskat räckes givmilt av henne ...
Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos!
-– Systrar, började flickorna ånyo, aftonstjärnan har ryckt en
vän ur vår krets. När vi hädanefter om våren vandra i skogen
och på ängarna för att plocka doftande blommor, skola vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
