Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakna henne, som var den älskligaste bland oss alla. Hon
är bortförd av en rövare. Onyttig var all vår vaksamhet.
Aftonstjärnan medför natten, och natten medför de lurande
tjuvarne. Vad är en brudgum annat än en tjuv, fast namnet
är ett annat?
-– Bröder, sjöng i sin ordning ynglingakören, vad det roar
flickorna att gäcka oss med en låtsad klagan! De efterlängta
vad de säga sig frukta ...
Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos!
Flickorna fortforo: –- Älskad av alla är blomman, som växer i
den väl omgärdade trädgården, där hon varken hotas av det
betande lammet eller den ristande plogen. Vindarne smeka,
solen livar, regnet fostrar henne. Gossar och flickor eftersträva
henne. Men plockad vissnar hon och eftersträvas nu av ingen.
Det är med flickan som med blomman.
Ynglingarne svarade: –- Vinrankan, som oförmäld lever där hon
föddes, på det vilda fältet, lyfter sig aldrig mot himmelen och
fostrar aldrig den milda druvan. Hon böjer sig tyngd till jorden.
Men förmäler hon sig med den högväxta almen, så varder hon
älsklig för odlaren och för sig själv. Det är med flickan som
med rankan ... Sjungen därför med oss:
Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos!
Båda körerna förenade sig nu i slutversen, vars innehåll var detta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>