Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Kriget i Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Slå dem, slå dem! Förgör dem med svärdsegg, giv dem till spillo, såsom
Mose, Herrens tjänare, bjudit haver! Dräp vad anda haver! Skona
dem icke!
Under det kampen sålunda rasade på nybyggarnes front, hade
Annæus Domitius ridit till sin vänstra flygel och tilldelat den order
att angripa de upproriskes flank.
Trumpetstötar ljödo genom de på denna sida till dälden förande
passen, och de ryttarskaror, som stodo till prokonsulns förfogande,
sprängde i ordnade leder uppför sluttningen emot förhuggningen.
Nybyggarnes kvinnor och barn, som stodo på de otillgängliga
höjderna i bakgrunden, uppgåvo ett samfällt rop av häpnad, när
denne hitintills osynlige fiende plötsligt uppenbarade sig i den
förfärande anblicken av ett våldsamt rytteriangrepp, mot vilket
varje hinder syntes vanmäktigt.
Denna ryttarskara hade till sitt utseende intet utom fälttecknen -–
de gyllene örnarne – som påminde om romerska hästfolket i förflutna
tider. De barbenta, med lätta harnesk, prydliga hjälmar och korta svärd
utrustade ryttarne voro förvandlade till skepnader, höljda från topp till
tå i en vidunderlig järndräkt. Det var dessa »järnpelare» -– så kallades
de -– av vilka Rom numera, under krigskonstens allt större förfall,
väntade sina segrar i kampen mot perser, göter och allemanner eller
mot egna undersåtar. Fotfolket hade endast under Julianus’ korta
fältherrebana återvunnit sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
