Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Kriget i Sunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse för att i andra händer ånyo och för århundraden förlora den.
I dessa »järnpelare» hägrade medeltiden.
De anstormande järnböljorna brötos dock emot förhuggningen, varöver
endast några få lyckades sporra sina hästar, medan andra försökte
intränga genom dess trånga, slingrande öppningar. Lederna råkade i
oordning. Trängsel uppstod. De enskilda ryttare, som kommit över
förhuggningen eller fastnat mellan de hopvräkta trädstammarne,
sågo sig lämnade utan bistånd. Några av dem lyckades komma tillbaka
till de sina; andra dukade under efter en strid, i vilken deras rustningar
voro ett fåfängt värn mot de halvnakna men modiga fiender, av vilka de
på alla sidor funno sig omgivna.
Annæus Domitius såg med harm utgången av en rörelse, av vilken han
väntat sig en kraftig verkan. När han gav befallning till densamma, hade
han blivit övertalad därtill av rytteriets befälhavare, en skrytsam och
övermodig göt, som försäkrat den med »järnpelarnes» egenskaper
obekante prokonsuln, att han, den götiske tribunen, i spetsen för sådana
krigare tagit förskansningar, svårtillgängligare än denna. Sedan Annæus
Domitius givit luft åt sin harm i en ström av hedniska eder -– och detta
vid sidan av den rättrogne biskopen –- lät han blåsa till återtåg, som
verkställdes i god ordning. Rytteriet nedryckte långsamt de dalsänkningar,
där det förut varit uppställt, och strax därefter gavs befallning även till det
i nybyggarnes front kämpande, utmattade fotfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
