Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romarne skulle föredraga en okänd österlänning framför sina
egna utmärkta män! Därtill kommer, att homoiusion, som vi
bekänna, i Rom ännu tyvärr är det underlägsna lägrets lösen.
Huru kan du då tro, att en österlänning och homoiusian -– jag
talar icke om min ovärdiga person, utan om den värdigaste
och bäste ibland oss – skall i dessa tider varda delaktig av
en sådan ära?... Min son, vårt samtal är nu slutat. Gå att
sköta dina plikter!
Eufemios steg upp, bugade djupt och avlägsnade sig.
Några timmar efter detta samtal hade Eufemios ett annat
med två män, som nyss anlänt från Rom.
Biskopsstolen i Rom hade nu i omkring tre månader varit
ledig. Friare till densamma funnos många. De olika
meningsflockarne skyndade att samla sig kring sina
huvudmän och framhålla var och en sin som den ende
värdige att hålla löse- och bindenyckeln i sin hand.
Bland de föreslagne förekom även en grekisk biskop,
Petros av Aten, vars namn var vida frejdat i hela
kristenheten och icke minst i Rom. Vem kände icke
det ryktbara pelarhelgonet, som utgjort staden Atens
prydnad? Med Simons namn var namnet Petros av Aten
nära förknippat. Det tillhörde den man, som genom
sin böns kraft hade uppväckt Simon från de döda.
Detta underverk var på ryktets vingar buret över världen.
De båda männen från Rom, vilka vi nyss nämnde, hade
stämt möte med Eufemios i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
