Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgård utanför en av stadstullarne, och samtalet ägde
rum efter solnedgången.
Till en början meddelade främlingarne Eufemios, att hans
fader biskopen hade stora utsikter att varda aposteln den
helige Petrus’ efterträdare på den romerska biskopsstolen.
Eufemios uttalade sin hjärtliga glädje häröver och lyckönskade
ej blott sin fader biskopen, vilken sålunda erhölle en honom
värdig plats i ledningen av kristna kyrkan, utan även den
romerska församlingen, som omöjligen kunde göra ett ypperligare val.
Eufemios tillade, att det måste vara ett andens verk, med alla
kännetecken av ett gudomligt under, att tänkesättet i Rom i
sådan mån var stämt till förmån för en man, som annars
måste varit föremål för romerska församlingens fördomsfulla ringaktning.
– Du menar, sade den ene främlingen, att hans egenskap av
homoiusian skulle göra honom omöjlig vid biskopsvalet i en
församling, som strängare än alla andra håller på nicænska
mötets grundsatser?
-– Visserligen, svarade Eufemios, menar jag detta.
-– Försynens vägar, återtog främlingen, äro underbara,
och denna svårighet, som för naturliga ögon synes
oövervinnelig, är av henne i själva verket undanröjd.
-– Vad menar du? Huru har sådant kunnat ske?
-– Bland Roms homousianer går ett rykte, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
