Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
kalla denna stad skön, om än dess skönhet är af en
melan-choüsk art; och för öfrigt synas dess femtiotusen innevånare
allsicke vilja försumma, hvad de, genom en på italienskt sätt
hvimlande och sorlande rörlighet, kunna uträtta till det första
elegiska intryckets förskingring.
Vi önskade fä en allmän utsigt öfver Verona, och dröjde
derföre icke länge, förrän vi befunno oss i höjden af ett tom
på en åldrig byggnad, som fordom varit de Veronesiska
furstarnes borg, innan staden underkastade sig Venezias
öfverherrskap. Till vår förundran, funno vi uppe i högsta spetsen
af tornet en hel familj ordentligt boende och husligt inrättad;
vi gåfvo hustrun en liten väu-skänk. Utsigten var ypperlig.
Verona nedanföre rundtomkring oss, utbredd liksom på en
charta, med sina palatser, kyrkor, broar och den under djerfva
hvalfbågar hänflytände strömmen; norrut Alpernas nyss
öfver-fama kedja, söderut Lombardiets falt och Apenninerna till
deras syngräns. — En stor del af samma utsigt njutes äfven, då
man kringvandrar på Amphitheaterns högsta rand; en vandring,
som, isynnerhet på morgon- och aftonstunder, ger ett
outsägligt nöje. Det var ock från denna rand, som vi, dagen derpå,
om qvällen, sista gången betraktade Verona. Hvilket
skådespel! en nedgående sol, från denna ståndpunkt sedd, huru hon
strålar sitt afsked på alla dessa borgar och torn, den präktiga
strömmen, den urgamla ringmuren, och ändtligen på den
leende omgifningens fält och kullar! Dessa se så vänliga ut, och
påminna icke dessmindre om Romare, Göther och Longobarder;
men det slår ej felt, att de vilja ändå helst påminna om
Borneo och Julia.
Jag har redan ett par gånger nämnt Amphitheatern
— och nu äfven af mig några ord om denna architektoniska
jättemassa! Så, som den i närvarande dag står framför
åskådarens öga, så kan den i årtusenden ännu trotsa förgängelsen;
åtminstone om ej den vårdande omsorg uteblifver, som nu gör
Veronas innevånare och styrelse så mycken heder. En egentlig
beskrifning fordrar du visst ej; och kunde jag erbjuda den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
