av Mats Rehnström
Det var så att när Alaskagreven seglade norrut med sin slup på den ödestigra färd då hans kamrat Lero Ivanoff omkom, gick han iland på Chamisso Island som ligger långt inne i Kotzebue Sound, och klättrade upp på toppen av ön. Där hittade han en gammal svensk koppargryta med trasigt skaft. Under grytan var en papperslapp fastsatt i en grenklyka:
Han läste följande meddelande på lappen. "NORDOSTPASSAGEN PASSERAD DEN 16 AUGUSTI 1879, NORDENSKIÖLD, PALANDER FREGATTEN VEGA"
Så berättar Thord Wallström i boken om Charles af Forselles, även kallad Alaskagreven. En av många historier som figurerade runt Alaskagreven, en del var säkert sant, men som alla äventyrare så var det tillåtet och vanligt att "krydda" upplevelserna lite.
Alaskagreven kom till Alaska första gången 1898 och träffade ganska snart "The three lucky Swedes" Lindeberg , Bryntesson och Lindblom. Svenskarna hade de bästa ryktet i Nome och historierna verkade aldrig ta slut om deras fantastiska tur och företagsamhet. "Lucky as a swede" var ingen överdrift. Greven hittade guld även han och var miljönär flera gånger om, men bara för dagar och veckor. Storstilade projekt och höga insatser gjorde att rikedomen för många inte räkte speciellt länge. Historierna var många och innehöll alla klassiska delar som kvinnor spel, vilda äventyr, vadslagningar, magnifika affärsplaner och stor tragedi och olycka. Greven träffade också vi den tiden en viss John Dexter, känns namnet igen? Denne Dexter som Macfie kallade Frank i sina böcker, men otvivelaktigt samme person.
Alaskagreven hade mycket gemensamt med Harry och Sams äventyr. Alla var de i Nome och Council City ungefär vid samma tid och borde med sannolikt träffas. Skandinaver hade det bästa ryktet i trakten och deras arbetsförmåga var eftertraktad.
När det kom bud från Alaskagreven år 1946 om att han ville träffa sina barn var Charles den ende som kunde resa. Det var också han som stod sin far närmast. De övriga två barnen Tom och Lillian fascinerades också av sin fars öde, men mycket senare i livet. När de så möttes i Helsingfors öppnade Alaskagreven en helt ny värld för sin son. Efter det återstod egentligen inte mycket annat för Charles än att ge sig av till äventyrslandet Alaska, att sluta cirkeln.
Men även den mest fantastiska historia har alltid en viss sanning och dragning. Kopparkitteln som Vega expeditionen skulle ha lämnat på Chamisso Island är väl en historia om något att forska i. Om denna dragning och längtan att gå i faderens fotspår berättar sonen Charles följande:
År 1933 lämnade pappa oss och for hem till Sverige. Jag var åtta år då. Det var så här: Pappa hade gift sig med Elisabeth Källström, min mor och tagit med sig henne till Oakland Kalifornien. Min pappa drömde fortfarande om Alaska och gjorde flera resor dit. När han kom hem från sina färder var det högtidsstunder för oss barn. Han var alltid mycket snäll mot oss; vi älskade honom.
Det blev skilsmässa och pappa förlorade allt han ägde allt tilldömdes mamma.Pappa hade lämnat oss barn till familjen Morse som han kände och han hade också lämnat en stor summa till dem för att de skulle ta hand om oss. Jag vet inte hur mycket det var, för han hade betalat dem med guldklimpar, men jag hörde att det var många tusen dollar.
När min far sedan gav sig av till Sverige var han totalt utblottad. Han tjuvåkte på godståg till New York. Det tog honom 29 dagar och han hade många hårda duster. Han blev illa slagen av en luffare medan han låg och sov och hamnade på ett fattighus i New York. Han blev inte utsläppt därifrån förrän hans bror skickat 500 dollar som lösen. Pappa tog hyra på en Svensk fraktbåt och kom hem på det viset.
Under alla åren hade jag drömt om att få vara hos min far. Jag mindes honom som en sorts sagofigur som kom hem från Alaska och berättade härliga historier medan vi barn lyssnade. Han var stark som en björn och visade oss ibland hur stark han var genom att böja en järnstång.
Jag blev kvar hos min far i sex månader. Hela tiden berättade han den ena historien efter den andra. Hans källor var outsinliga. Jag fick höra hela berättelsen om hans ungdom och hans liv i Alaska och jag föstod att det inte bara var fantasier, att det var verkligheten han beskrev för mig.
Hela tiden kände jag suget från Alaska. Min far hade skänkt mig sin främsta rikedom, alla de fantastiska berättelserna från Alaska, jag for tillbaka till Nome, Candle Kotzebue, och jag blev kvar där.
Även Tomas som påverkats av moderns syn på greven som slarver och drinkare, fascinerades av faderns liv och ägnade även han sitt sista decennium att tränga så djupt in i faderns liv och värld. Trots att han aldrig hade varit i Alaska eller besökt Sverige eller träffat fadern på 50 år. Han började dyrka sin far och skrev dikter om hans liv, som varande direkta ättlingar till The Count of Alaska.
Epilog
Vi kom aldrig till Chamisso Island, Charles och jag, ingen
helikopter var tillgänglig Vi ägnar kvällen åt att än en gång gå
igenom historien om kopparkitteln. När Nordenskiöld och Palander
styrde Vega söderut genom Berings sund i juli 1879 satte de kurs mot
Port Clarence. Trots att det inte står något om en landstigning på
Chamisso Island i Vegas loggbok så påstod Alaskagreven bland annat i
en intervju i Svenska Dagbladet den 10 september 1933.
Alaskagrevens fynd var alltså mycket svårt att förklara. Kunde det vara så att han fantiserade ihop historien ? Även om hans berättelser hade verklighetsbakgrund hände det naturligtvis att han skarvade ibland. Frågan varför han i såfall diktade upp denna historia, hans liv var nog äventyrsfyllt ändå och behövde knappast saltas.
Alaskagreven avled 1952 och begravdes på Lidingö kyrkogård, han
blev 74 år gammal.
Av allt guld fanns inget kvar..........
Find other Nordic Authors named Forselles,
others born in 1878
or deceased in 1952.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.