Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.216
detta — Aurora hoppades och trodde, liksom hvarje
älskande qvinna, att hennes kärlek skulle rena och
förbättra honom; slutligen fick hon dock så ovedersägliga
bevis på hans själs låghet och lumpenhet, att hon bröt
deras förbindelse, men det har krossat hennes
ungdomsglädje."
"Ni känner dem, ni har varit bekant med dem
under forna dagar!" sade jag häftigt.
"Har jag förrådt det? Nåväl, ja, jag har ofta
gungat lilla fröken på mitt knä, då hennes mor lefde,
hennes far och jag hafva varit vänner, men här bör
jag ej med en min förråda det, ty det skulle endast
framkalla en storm af afundsjuka och lögnaktiga
beskyllningar både mot honom och hans familj. Du,
Länder, förråder ej detta. Och nu, gosse, ryck dig
med kraft ur dessa sjukliga och farliga drömmerier,
fly allt, som kan nära dem, och sök att förströ dig
genom nyttigt arbete."
Jag vet ej om jag lofvade honom detta, men jag
vet, att jag med allvar sökte följa hans råd, och jag
undvek ej mera mina kamraters sällskap, ehuru jag ej
längre deltog i deras olofliga företag eller nöjen.
Kärleken — med grafven för ögonen vågar jag
nu nedskrifva detta ord — till denna ädla, upphöjda
qvinna hade dock, med alla sina bittra qval, en
stärkande och renande kraft; ständigt hviskade den till
mig, att det hjerta, som hyste hennes bild, ej kunde
vara rent nog, och att de läppar, hvilka så ofta tyst
nämde hennes namn, ej fingo besmittas af lögnen eller
öppnas, för att deltaga i fångarnes smutsiga samtal.
Stundom, dock mera sällan, arbetade jag nu uppe
i direktörens bostad, någon gång såg jag henne, men
hon talade aldrig till mig. Var det möjligt att?–
Stilla, stilla, bäfvande hjerta! Grafven gömmer ju henne
och snart äfven dig, bortom den skall min själ kanske
få mod att fråga och få ett svar.
Jag insåg, att ett ständigt arbete var det enda,
som kunde frälsa mig från förtviflan, och på lediga
stunder fortsatte jag mina anteckningar och uppskref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
