Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— H-a-y-t-h-o-r-n-e- Eyerthorne.
— Åh, sade jag, det är irländskt uttal.
— Ja, sir, men jag är för övrigt född här i London.
Hon hade levt lyckligt i sitt hem, tills hennes far
omkom genom en olyckshändelse och hon plötsligt stod
ensam i världen. Den ene av hennes bröder var soldat,
den andre hade det svårt nog med att försörja hustru
och åtta barn på en inkomst av tjugo shilling i veckan
och osäkert arbete. Hon hade en enda gång i sitt liv
varit utanför London; det var en gång hon hade
arbetat med fruktplockning någonstans i Essex, tolv miles
från huvudstaden. — Och jag var alldeles nötbrun,
då jag kom tillbaka, försäkrade hon. Ni skulle inte
kunnat tro, att det var jag.
Den sista plats hon haft arbete på var på ett
kaffehus, där arbetstiden sträckte sig från klockan sju på
morgonen till klockan elva på kvällen, och för detta
fick hon kosten och fem shilling i veckan. Så hade
hon blivit sjuk, och sedan hon ut skrivits från
sjukhuset, hade hon inte kunnat få något arbete.
De togo rikligt för sig av maten, och först sedan jag
fördubblat och tredubblat de portioner, som de först
beställt föreföllo de vara mätta.
Kvinnan sträckte sig en gång över bordet för att
känna på tyget i min kavaj och min skjorta och
påpekade, att amerikanerna alltid buro goda kläder. —
Mina läsare, goda kläder! Jag skämdes, men då jag
såg litet närmare på dem och jämförde dem med de
kläder denne man och denna kvinna buro, började jag
känna mig helt välklädd och respektabel.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
