Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till slussen och funnit den anklagade liggande i
vattnet.
Jag såg från henne på den anklagade — det rörde
sig alltså om självmord — och där stod den unge
mannen slö och likgiltig med en lock av sitt rika bruna
hår ned över pannan; hans ansiktsdrag voro hårda och
förgrämda och dock fortfarande barnsliga.
— Ja, sir, svarade slussvaktarens hustru. Lika fort
som jag drog upp honom, kravlade han sig tillbaka
igen. Jag måste tillkalla hjälp, och det kom just några
arbetare förbi och de hjälpte mig att få upp honom;
och så överlämnade vi honom till polisen.
Domaren komplimenterade kvinnan för hennes
styrka och hela rättssalen log.
Men jag hade blott ögon för denne pojke, som ännu
stod på livets tröskel och som legat och kämpat för
att få dö i gyttjan — jag tyckte inte, att det var något
att le åt.
Därpå framfördes en man som vittne; han kunde
intyga den unge mannens goda karaktär och lämnade
en del kompletterande upplysningar. Han var eller
hade varit pojkens arbetsförman. Alfred var en bra
pojke, men han hade många bekymmer i hemmet på
grund av de fattiga förhållandena. Så hade hans mor
blivit sjuk, och han hade sörjt häröver till den grad,
att han till sist icke kunnat arbeta. Han,
arbetsförmannen, hade då, av hänsyn till sin egen ställning, måst
avskeda pojken, då hans arbete utfördes dåligt.
— Har ni något att invända mot detta? frågade
domaren kort.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
