Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konventionel och naturlig anständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännedomen om, hur dylika skola botas; en
samhällsreformator han skildra lasten i afsigt att
föreslå åtgärder mot de missförhållanden i
samhället, hvilka enligt hans åsigt äro lastens orsak.
Literaturen har i våra dagar emanciperat sig
både från skenets anständighet och från pryderiets
lag. Det är icke någon ny företeelse. Realism
och naturalism ha förekommit förut i konsten,
och dylika riktningar, hvilka sätta sanning och
verklighet till sitt högsta mål, kunna aldrig göra
sig gällande, utan att träda skenet och pryderiet
för när. Men äfven den rättrognaste idealism
har icke kunnat hälla sig fri från dylika synder,
så vidt det varit något bevändt med den. Och
det är lätt förklarligt: skall konsten vara
men-niskolifvets spegel, så kan den icke visa oss idel
kastratfigurer.
En form, under hvilken man i långliga tider
hållit till godo med de mest vågade
framställningar, är humorns. En liknelse! — Ett barn är
sjukt och modern har en gäng gifvit det ett
illa-smakande läkemedel. Barnet vägrar sedan envist
* att ännu en gång ta en sked af samma läkemedel.
Då hittar modern på en list: hon klistrar ny
etikett på flaskan, och barnet tar in.
Sammalunda ha författarne — och recensenterna, som
vilja göra publiken bekant med författarne —
fått göra. För att folk skall ta in Shakespeares
scener mellan Falstaff och Dortha Slitlakan, har
man satt på dem etiketten humor.
Men — och nu kommer realisternas stora
Ungdomssynd. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
