Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven därföre vill jag förblifva dig värdig. Erhöll väl
någonsin ännu sin älskares aktning den kvinna, som blindt
gifvit vika för hans passion?
Föreställ dig, Axel, att du blifvit några år äldre, att du är gammal (det faller sig naturligt nog, då man är olycklig och lider, minuter äro långa och hämta erfarenhet såsom år); föreställ dig, att jag vore din dotter; hvad skulle du då säga mig? Skulle du ej så varna: spill ej för ögonblickets ringa sällhet ditt och din väns hela lifs lycka. Var stilla, afbida tiden, det är oftast det enda och
klokaste vi kunna göra. Han, som du så högt, så innerligt
älskar, skall en gång göra rättvisa åt den, som ville lida
för honom, genom honom, hellre än att med en tanke mindre
ren, med en gärning... brott mot plikten, fläcka ett hjärta
som är helgadt honom, honom och dygden.
Anna till Axel.
Intet ord från dig, min Axel! Kan du ännu vara missnöjd med mig? Ja, Axel, jag är lugn — ty jag är undergifven ... men lycklig... ack det är så förbi!
Vill du ej säga mig ett vänligt ord? Jag behöfver det så väl!
Anna till Axel.
Axel, Axel! hvilka vilda demoner måtte nu ej rasa i din själ! Axel, bed! Minns du på hvilkens vink hafvets upprörda böljor sänkte sig; »och det vardt stilla lugnt.» Till Honom bed.
Anna till Axel.
O Gud! jag är obeskrifligt orolig! Axel, kunde jag få se dig på ett par minuter blott? Hvad du måste vara olycklig! Axel, huru straffbar vore du, om du kunde tvifla på, om du ett ögonblick kunde glömma, kunde vilja glömma, att Anna älskar dig.
Anna till Axel.
Vet du, Axel, hvad en kvinnas kärlek är? Vet du hvad hon säger med de orden... jag älskar dig? Hör Axel! Ditt lif är mitt, din dygd min ära, din sorg, din glädje min, din kraft mitt stöd, ditt mod mitt hopp,... men ditt fall, din vanära, min död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
