- Project Runeberg -  Axel och Anna /
37

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Anna till Axel.

Axel... Axel... jag vet det... du har trenne nätter varit borta. Jag har lyssnat, din fot har på dessa ej stigit på ditt golf. Jag såg dig ifrån fönstret i går afton, din blick var vild, hela ditt utseende förstördt, din gång osäker. Hvart går du, Axel ? O gå ej bort från mig! på
pliktens och tålamodets väg allena kan du finna Anna. Axel, Axel, kom igen!

Anna till Axel.

Axel, kom igen! Jag kan ej, jag vill ej förlora dig. Hör
mig! Se jag gråter, tårarne väte mitt papper, se dem... de skymma mina ögon,... min Axel, kom igen!

Anna till Axel,

Jag skall ej förebrå dig... frukta ej ett ord, som du ej ville höra, ej en blick, som du ej ville se. Jag är ju din
vän, din fästmö,... i framtiden kanske en gång din maka...
Axel, minns det, — en gång din maka!

Axel till Anna.
Aldrig... aldrig... aldrig!

Anna till Axel.

Till ditt bröst vill jag luta mig, och bedja: för min skull... förlåt dig själf!... Hvad du ock må hafva gjort...
min Axel... jag älskar dig ändå! Din är jag, din blir jag!

Axel till Anna.

Aldrig... aldrig mer! Jag är dig ovärdig, Anna! Jag har glömt... glömt allt... dig, mig själf — Gud. Jag har spelt!... Ha förförarn, förrädiska vän! Jag har förlorat
allt hvad jag ägde... mer än jag ägde... andras egendom.
Jag måste fly från mitt fädernesland. Luta dig ej till mitt
bröst, där är afgrunden... fatta ej min hand,... den är
blodig... Farväl. Dö, arma flicka, om du kan. Jag... kan ej dö!

Axel till Anna.

Jag hade förhärdat mig mot all din ömhet... lämnat ouppbrutna dina bref. Nu har jag öppnat dem... för att låta ännu några droppar eld rinna på min förtviflans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free