Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna eller korrespondens mellan tvenne våningar. En liten roman i biljetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Axel till Anna.
I morgon! Mer kan jag ej säga. Allt är för mig — i morgon.
Anna till Axel.
Vi skola vara stilla, Axel, och lugna. Vi voro barn förut; vi äro gamla nu... vi ha lidit, låt oss ej glömma det. Som stormar, hvilka rena luften, äro passionerna för våra själar, då de upphört att rasa; må det så varit äfven för
oss. Axel, vi skola vara lugna, klara, rena och fridfulla,
som denna sköna vårdag.
I dag vid middagstiden, Axel. De skönaste apelsiner har jag gömt, för att äta med dig.
Du måste äfven se huru väl vårdade dina blommor äro. Vattna och sköta dem har varit mina återkommande krafters första och kära öfning.
Axel till Anna.
Jag har sett dig! På flera timmar har jag ej kunnat skrifva. Nu är det afton... mörkt, tyst, lugnt... nu är
jag stillare. Men blott ett vet jag, ett känner jag. Jag
har sett dig!
Aocel till Anna.
Anna, du är himmelskt god, — änglaskön! o, du har intet jordiskt! Din kärlek blott! Anna, o hvad du är allt för mig!
Axel till Anna.
Hur intagande du var i den hvita, enkla dräkten! Var alltid så klädd, Anna. Hvitt klär ej alla, men denna färg tyckes gjord för dig, du snöhvita oskuld. Sittande uti den mångfärgade blomstervärldein, så enkel, så hvit, så outsägligt skön, syntes du mig en ren ängel, hvars höga
ödmjukhet all jordens härlighet måste hylla! För ett ögonblick sänktes som ett flor för mina ögon; jag tog det för en sky, som kringsväfvade dig, och trodde, en sanslös minut, att du skulle sväfva upp till det land, som högt ofvan skyarne är. Vid dina knän, med dina händer uti mina
händer, min mun mot din mun, vaknade jag... såg dig... såg
mig, såg jorden — nej himmelen!
Axel till Anna.
Jag kan knappt vänja mig vid min lycka, så hastig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
