Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvillingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och snart följde hon honom. Samma sjukdoms-symptomer
visade sig vid vårens början hos henne, och hastiga voro
de framsteg som det onda gjorde i hennes späda, redan af
oro och vakor försvagade kropp.
Äfven för henne afkunnades dödsdomen af en redlig
och uppriktig läkare, som ej med medicinska vetenskapen
studerat konsten att bedraga, och som framför allt
fruktade att genom fruktlösa botningsförsök lägga nya plågor
till redan obotliga.
»Vi äro så unga och ändå måste vi dö!» sade nu
smärtsamt Edvard och Elna. Men detta vi, som återförenade
dem, var redan en droppa tröst i den bittra kalken.
Tillsammans togo de afsked af vårblommorna, som de
för sista gången skulle se, af hvarje dag som så
obarmhärtigt ryckte med sig en droppa af deras lifskraft. Man
såg dem ofta, stödjande sig mot hvarandra, vanka omkring
med matta steg och sorgsna blickar, i skogen, på fälten,
i lundarne, där de förr så lyckliga lekt; de togo afsked
af allt: af jorden, själfva himmelen, som ännu blott
föreföll dem härlig därföre, att den hvälfde sig öfver en jord,
som för dem var paradiset.
»Farväl allt hvad vi älskat», sade de, »vi måste lämna
allt, vi måste dö!»
Då man i deras närvaro gjorde planer för framtida
nöjen eller framtida goda gärningar, för att förströ dem,
och liksom vidga den utsikt, som annalkande natt allt mera
stängde, — sade de med tårfulla ögon: »vi få ej vara med.
Vi måste dö!»
»Kom till mig i höst», sade en af deras grannar, »då
mina vindrufvor och persikor bli mogna, och en riktig
änglaföda skall då gifvas änglarne!»
»I höst kunna vi ej komma», svarade de; »i höst äro
vi ej mer!»
»I nästa månad», sade en munter gubbe, deras vän,
»komma till mig mina dotterbarn, Alfred och Sigrid. De
äro vackra och goda, ej som änglarne, men, tro mina
glasögon och mitt hjärta, nära på, rätt nära. Alfred skall bli
Elnas man och lilla Sigrid, min ögonsten, skall Edvard få
till hustru. Fort och lustigt i hvarann skall allt gå, som
chaine i kadrilj: bli kära, förlofning och bröllop! Och
ett litet himmelrike på jorden skall man då finna här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
