Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till örat; på den andra kröp den af förargelse ned mot
isterhakan, ögonen följde samma direktioner, och det hela hade utseende af ett ryckverk, tills den ton, uti hvilken August antydde honom att lämna oss ensamma, förvandlade
alltsammans i den allra vänligaste grin-min, hvars auktor
under ödmjuka bockningar ändtligen försvann bakom dörren.
August var i förtviflan öfver mitt bord, min stol, min
säng, m. m. Jag hade möda att afhålla honom från att gå och prygla upp värden, som ville ha penningar för ett sådant näste! Jag måste ställa honom tillfreds med en helig försäkran, att dagen därpå ofördröjligen flytta till ett annat ställe. »Men säg honom väl», bad August, »innan du betalar honom, att han är en skurk, en ockrare, en prejare, en... eller om du vill, så skall jag»... »Nej, nej bevars!» afbröt jag honom, »låt mig göra, var i god ro.»
Sedan min unge vän lämnat mig, tillbragte jag lyckliga stunder med att tänka på mitt ödes förändring, och att
därför innerligen tacka Gud.
Till pastoratet gingo mina tankar sedan; och himlen vet hvilka feta oxar och kor, hvilka parker med blommor,
frukter och grönsaker jag i andanom såg omgifva mig i mitt
sköna paradis, där min Eva gick vid min sida stödd på min arm; och isynnerhet hvilken otalig mängd af lyckliga och uppbyggda människor jag såg strömma ur kyrkan där jag predikat. Jag kristnade, jag konfirmerade, jag vigde mina älskade sockenbor, i mitt hjärtas ifver och glädje — och glömde blott begrafningarne.
Hvar och en brödlös präst, som fått ett pastorat, hvar och en dödlig, som oförväntadt fått en länge hyst önskan uppfylld, skall lätt föreställa sig min belägenhet.
Längre fram på natten sänkte sig slutligen likasom ett flor för mina ögon, och mina tankar råkade småningom i en villervalla, som alstrade allahanda besynnerliga föreställningar. Jag predikade med hög röst i min sockenkyrka, och församlingen sof. Efter gudstjänsten kommo
människorna ur kyrkan som oxar och kor, och bölade mot mig då jag ville förmana dem. Jag ville omfamna min hustru, men kunde ej skilja henne från en stor rofva, som tilltog i hvart ögonblick, och som slutligen växte öfver oss båda. Jag sökte på en stege klättra upp till himmelen, hvars stjärnor vinkade mig vänliga och klara, men potatis, gräs, vicker och ärthalm snärjde obarmhärtigt kring mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
