86 (Axel och Anna)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fötter och hindrade hvart steg. Till slut fann jag mig gå
på hufvudet midt ibland mina besittningar, och under det jag i min sömniga själ storligen undrade huru detta kunde
komma sig till, somnade jag djupt från minnet af mina
drömmar. Likväl måtte jag mig ovetande ha fortsatt kedjan af mina pastoratliga tankar och predikat i sömnen hela det öfriga af natten, emedan jag om morgonen vaknade vid ljudet af min egen röst, som helt högt utropade »amen!»

Att gårdagsaftonens händelse verkligen var sanning, och ej dröm, hade jag möda att öfvertyga mig om, innan August kom att besöka mig och att bjuda mig äta middag hos sina föräldrar.

Pastoratet, Wilhelmina, middagen, den nya kedjan af framtida förhoppningar, bestrålade af det närvarandes klara
sol, allt öfverraskade mig ånyo med en glädje, som man kan känna men aldrig beskrifva.

Jag hälsade, ur djupet af ett tacksamt hjärta, det nya lif som öppnade sig för mig med den fasta föresats att, hända hvad som ville, jag alltid och i allt skulle söka — göra det rätta och hoppas det bästa.

* *
*

Två år senare satt jag en höstafton vid spiselden i min kära prästgård. Bredvid mig satt min lilla älskade hustru, min söta Wilhelmina, och spann. Jag ville just för henne läsa en liten predikan, som jag nästa söndag ämnade hålla, och af hvilken jag hoppades mycken uppbyggelse både för henne och församlingen. Under det jag bläddrade uti den, föll ett löst blad ut. Det var papperet, på hvilket jag samma afton för två år sedan, i en vida skild belägenhet, upptecknat mina ljufva och sorgliga tankar» Jag visade det åt min hustru. Hon läste, smålog med en tår i ögat, och med en egen liten skälmaktig min, som jag tror är henne allena egen, tog hon pennan och skref på bladets andra sida:

»Auktor kan nu af sin belägenhet göra, gudskelof, en teckning i fullkomlig motsats med den, som han i en sorglig stund gjorde öfver en olycklig, som då var han själf.

»Nu är han ej ensam, ej öfvergifven. Hans tysta suck besvaras, hans hemliga bekymmer delas af en ömt tillgifven
maka. Han går, hennes hjärta följer honom; han

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/axelanna/0090.html

		Axel och Anna / 86 (1911) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|