Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag känner stundom rörelser af bitterhet; dem söker jag öfvervinna: — af afund; dem söker jag i deras gryning kväfva. Men ack, huru mycket kastar det icke att behålla
sig god och mild, då dagligen och stundligen tusende obeskrifbara småsaker, likt aggande knappnålsstyng, reta till missnöje och harm. Jag skulle ej heller ha kraft därtill, om ej någon gång en innerlig bön om styrka och tålamod hämtade den till mitt bröst, om icke stundom läsningen af en god bok uppkallade i min själ betraktelser, som höja den öfver denna världens småhet och eländen. Men ack, den sjunker åter!
*
Om jag dock kunde andas litet frisk luft! Solen lyser så grann — luften är så klar — snön så hvit! O, om jag kunde för några ögonblick vara på landet, se de mörkgröna skogarne, höra dem susa, — genomila snötäckta slätter,
andas in den klara, lätta luften, känna den smeka mina
kinder, se, med ett ord, den fria naturen och känna mig
fri — hvad jag skulle vara lycklig!
*
Då man känner lifvet tungt och sin själ utan hopp och glädje, är den minsta lilla yttre eller inre ledsamma anstöt, som ännu tillkommer, t. ex. en förödmjukelse, tandvärk, nog för att väcka förtviflan.
*
Om jag ej vore så svag, skulle jag vara mindre olycklig.
*
Om illusioner, dessa tjusande bedrägliga sirener, ej hade uppfyllt min första ungdoms eldiga fantasi — om jag ej af ödet begärt så mycket, skulle jag bättre kunna bära det kulna lif, som blifvit min lott. Denna tidiga romanläsning — huru mycket förgift lägger den ej ned i unga sinnen!
Hvilken ung sjuttonårig flicka, som af naturen blifvit
begåfvad med blott vanliga behag, — som har ett varmt hjärta
(och hvilket hjärta är väl kallt vid sjutton år), och som
läser romaner, teaterpjäser och poemer — ser icke med full visshet i sig själf den tillkommande hjältinnan i en roman, ett poem, ja till och med alltför gärna i en tragedi. - En tragedi-hjältinnas död är så rysligt skön, eller så elegant, så kärleksfull, så beundransvärd och så begråten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0107.html
