Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den synes alldeles afundsvärd, och stundom begråter den unga läsarinnan med obeskriflig smärtsam ljufhet, i den af älskarens hand mördade älskarinnan, sig själf och sitt eget sublimt rörande öde i en framtid.
Nu träder den unga flickan ut i lifvet, och väntar, med spänd otålighet, att se det ordna sig omkring henne fullt af kärlek, stora och sköna gärningar, rikt på känslor och händelser, — och finner — ofta blott hvad jag funnit, ack, i allting fattigdom, och hon är färdig att tro det en vredgad fe i en hast förvandlat det tjusande trollpalatset i ett hemskt och rysligt fängelse.
Hennes praktfulla flydda morgondröm har för henne förbittrat hela dagen.
*
Vore jag uppfostrarinna, skulle jag framför allt söka bevara mina unga elever för allt, som i förtid kunde elda
och stegra inbillningen. Jag skulle på allt vis hindra dem
att i fantasien pryda lifvet med blommor, som det ej äger,
på det att de måtte kunna plocka de få, som det verkligen
har. Därföre, mina små vänner, skullen I tidigt arbeta,
öfva edra unga krafter på det som låge er nära och vore
inom er sfär godt och nyttigt, såsom äldre arbeta mer ännu och med uppmärksamhet och ifver — aldrig drömma öfver lifvet, alltid använda det och med detsamma njuta det. Många full växta människor likna barnet, som grät därföre att det ej kunde få månen; men det är de, som tidigt börja söka lyckan i skyarne.
*
Mången gång,då jag hör talas om människors öden, huru för den eller den en glad förändring, en oväntad lycka inträffat — när jag ser våren följa och låta glömma vintern, solsken följa på regn, lugn på storm — vaknar inom mig en glad känsla och jag tänker: allt förändrar sig, allt vänder sig på jorden, som jorden själf; för mig skall väl äfven en gång någon förändring inträffa! Hoppet är en källa, hvars hemliga och dolda ådror evigt springa upp i människans bröst.
*
Men då jag hör talas om felslagna förhoppningar, om aldrig uppfyllda önskningar, om lifstidsfångar, då sjunker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0108.html
