Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något vacklande, någon svaghetsåterblick; lär att säga: Ske
din vilja, o Fader! ej blott med undergifvenhet, men med
kärlek, med glädje; — och misströstan och förtviflan, all
tung och hopplös smärta har för alltid flytt ifrån dig.
*
Mången, som ödet i afseende på jordiska sällhetsämnen
behandlat vänligare än mig, skall i dessa söka och finna
tröst och vederkvickelse emot lifvets mödor — men ack, dessa nära tröster äro ofta blott lika många afledare, som
hindra att söka den enda rätta. Tusende gånger skall hjärtat lisas, tusende gånger sönderslitas åter, af hvad det
har mest kärt på jorden och den mest älskade och mest älskande dödlige skall kunna dö förtviflad, om under tjusningen af jordisk sällhet och kärlek han glömt att förena sitt hjärta med himmelen.
*
När om aftonen jag lägger mig till hvila, och dagens mödor och deras ovänliga bemötande, för hvilka jag bär dem, hafva nedtyngt mitt sinne, så börjar jag bedja: »Min Fader»... men knappt har jag utsagt dessa ord, och med detsamma känslan af deras betydelse genomströmmat min själ, förrän jag gråter de ljufvaste tårar, och en oändlig salighet intar min hela varelse; — så, att jag kunde tro mig hastigt förflyttad närmare den, hvars åtanke så skakar och upprör mig. Hela min bön består då ofta blott uti att flera gånger upprepa orden: »min Fader!» ty de innehålla, så som jag känner dem, allt hvad jag kan uttrycka af barnslig kärlek, af innerlig förtröstan, af undergifvet hopp, af andaktsfull glädje. Stilla somnande under sådana känslor, är det väl underligt, om jag tycker mig vaggad och söfd af änglasånger?
*
»Det finns ett mål för allt hvad hjärtat lider, Och själfva plågan gränser fått.» —
Ja jag tror det, jag behöfver tro det — — för alla finnes en tröst. Det finnes varelser olyckligare än jag varit ja, fastän mitt hjärtas känslighet för mig hundrafaldt skärpt lidandets udd; det gifves t. ex. den öfvergifne, af plågor förtärda sjuklingen, och fången, utan hopp om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0127.html
