Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tröstarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlåter! O Maria, säg, — om jag, för svag att bära min plåga, själfvilligt nedlägger ett lif, som jag känner odrägligt, skulle ej denna Fader mot sitt olyckliga barn räcka förbarmande armar?» — »Låt icke förvilla dig», svarade
rösten, »den som sjunker tillbaka för pröfningen, kan ej
förtjäna att belönas. O, lid med tålamod, hoppas med
förtröstan! Beröfva dig ej den sköna lön som väntar dig —
Guds välbehag, ditt eget samvetes goda, rena vittnesbörd,
deras välsignelser, som du på jorden styrkt och hugsvalat!»
»Men om jag ser mig vara en börda för andra som för mig själf, om...»
»Gör det rätta och tillbed Gud!» svarade rösten med strängare allvar. Jag kände smärta. Nedslagen sade jag
slutligen: »lifvet är långt — oändligt långt för den olycklige, som på jorden ej har att vänta förändrade och bättre öden, och det slutliga målet för lidandet synes honom för aflägset att kunna verka till beständig lindring för alltid återkommande smärtor. Du, som under njutningen af evigt stigande saligheter ej mäter, ej märker arenas lopp, du kan ej tänka dig dagens, timmans, ja minutens oändlighet för den olycklige, som räknar sina plågor med sina pulsslag! — Om du, himmelska tröstarinna, alltid vore nära mig, skulle jag ej klaga; — men då du åter uppfar till det ljusa hem, hvarifrån du af barmhärtighet nedsteg — ack, hvad skall det blifva utaf mig? Huru skall jag kunna bära dessa långa, tunga stunder, som själens och kroppens förenade plågor göra så odrägliga?»
»Jag skall ej öfvergifva dig!» svarade ängeln, hvars röst
blef åter oändligt vek och mild, — »jag skall hjälpa dig att bära dessa stunder, att mindre känna dessa plågor. Gud har öfverallt utsått tröstens och glädjens frön, vi skola
söka dem tillsammans. Undergifvom oss — och allt skall bli godt! — undergifvom oss och friden skall nedstiga i våra hjärtan! Tillsammans skola vi bedja Gud! — tillsammans söka dina smärtors lindring, och då du behöfver gråta, skall du ej mer gråta ensam.» Och här liksom kväfdes af rörelse ängelns röst.
Gjuta äfven de odödliga tårar? tänkte jag, och öfver all beskrifning förvånad så väl öfver orden som öfver rörelsen, som åtföljde dem, reste jag mig upp och vågade för första gången fullt betrakta den hvita gestalt, som satt vid min sida. Darrande sökte jag Marias kära och välkända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
