- Project Runeberg -  Axel och Anna /
155

(1911) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref öfver stockholms supéer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


                                                                 Stockholm d. 19 nov. 1828.

                 Bästa Amalia!

Hvad jag gör, frågar du, i den stora staden Stockholm,
under det riksdagen svänger sina stridshviftande fanor,
under det hufvudstadens kloka och okloka hufvuden stöta
tillsammans, och alla oinvigda vänta, att ur den väldiga
chocken se uppstå, i nyskapad Minerva-form, det Allmänna
Bästa... hvad jag gör under allt detta? — Ack, min vän,
jag superar och gäspar! Jag var på supé i förrgår, på
supé i går, är på supé i dag, och om jag i morgon ännu
lefver, skall jag gunås ännu i morgon supera.

»En supé!» — hör jag dig fråga, »hvad, är det då
så fasligt?»

Landets lyckliga dotter, min Amalia, sköt du din söm
och dina blommor, låt den rena luften smeka dina kinder,
sjung dina enkla visor, låt spinnrocken surra, sluta din
dag i frid och glädje, ät din lätta kvällsvard, gå klockan
nio till sängs, tacka Gud och bed honom bevara dig från
stadslif och supéer.

Men vill du på långt håll göra närmare bekantskap
med dessa den stora och fina världens nöjen, så följ
mig i andanom på några ögonblick, och du skall vigas in
i supéernas mysterier.

Krönom våra hufvuden med blommor! För åtta dagar
sedan bjudna att dela nöjets fest, framkallom, för att hälsa
den, våra friskaste leenden!

Klockan är åtta, och vi lämna spegeln med en
afskedsblick, för att stiga i den färdiga vagnen, som dånande
genom stadens gator för oss fram dit, där, ur en lång rad
af fönster, strålande ljussken vinkar oss att stiga trapporria
uppföre.

Intet ord om nerfallna lockar, skrynklade klädningar
och tusen andra små reseäfventyr... man måste väl kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/axelanna/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free