Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref öfver stockholms supéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glömma något. I hast och brådska ställer man sin elegans i ordning och tar igen sitt behagliga leende, som man lämnat i trapporna.
Salongsdörrarne öppnas och vi sväfva in. Är det Samum eller Sirocco, som andas emot oss ur massan af folk och ljus? Endera... och vid dess hemska fläkt känner du redan en allmän dofhet och lamhet sprida sig öfver dina intellektuella krafter.
Vi ha hälsat, och vi sätta oss... Gud ske lof för god ro! Kommer ingen jordbäfning, så stiga vi ej snart upp. Sittande den ena tätt vid den andra, granska damerna hvarandra, komplimentera och kajolera hvarandra. Munnarne spetsas som till karamellers sugande, och artighetens sockergryn trilla fram ur allas läppar, ögonen plira, hufvudena röras, fjädrarne vagga, sidenklädningarne frasa, det hälsas och frågas och svaras; det mumlar och susar,
småningom allt svagare som en döende storm — det stannar —
det börjar åter, det domnar — och allt blir tyst.
Man sätter spelborden i ordning, man bär omkring te, man lägger fram gravyrer. Man spelar och tiger, man blåser och dricker, man betraktar och gaspar.
Det är varmt och kvalmigt. Långsamt skrider tiden. Hettan i rummet tilltar, lockarne räkna, en och annan näsa rodnar, öronen hetta, ögonen tåras; man oroas, man vrider sig, man pustar och småler och pinas.
Man söker att börja en konversation. Flödande idéer skulle, liksom friska vattukällor, uppfriska våra försmältande känslor, men ack, idéerna ha liksom smält upp i våra hufvuden, såsom pomadan i håret, och vi finna oss knappast kvicka och kloka nog, för att rätt redigt tala om väderleken. Och piskar du dig till att säga något särdeles,
så får du ditt besked med ett artigt ja eller nej, eller hå!
— eller ja så — som vill säga så mycket som: »kära Nalle
bjud ej till!»
Se där en herre med hatt i handen, som nalkas dig, för att göra diversion och konversation. Hvad var det han sade dig? Du log så mildt. Var det en artighet? »Nej,» Något kvickt? »Nej.» Något dumt då? »Nej.» Något ändå? »Ja, men något som var platt ingenting. Stackars karl, han var något sömnig, hade förlorat penningar vid spelbordet, och var dessutom under supé-siroccos inflytande; hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
