Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref öfver stockholms supéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde han väl ha att säga annat än: »här är förskräckligt varmt!»
För att väcka dina, mot din vilja inslumrande sinnen, ser du dig omkring i det talrika sällskapet, för att i dina
anmärkningar finna förströelse; fåfängt — allt är så likadant. Goda tonen och fina bildningen ha så slipat och
putsat inom donna krets, så borttagit alla utsagda former,
all originalitet, att man på dess individer ej märker annan
skillnad, än den lilla som existerar i kläderna, och den,
som den barmhärtiga naturen, fiende till tungsint mono-tonie, sörjt för att alltid bibehålla mellan näsor, munnar
och ögon, som här äro stora, där små, här peka uppåt, där
draga neråt m. m., men det är också allt!
Glacer och sockerbröd bjudes omkring. Någon förfriskning märkes i salong och sinnen. Man trär sin tesked i munnen och njuter och tiger.
Från sidorummen hör man bullret af trumfarne, som spelarne dunka i borden. Sällskapet i salongen rör sig; man vänder sig, man lyfter sig, man sätter bort sina glaceassietter — man andas.
Pianot slås upp. Godt I musikens trolltoner skola väl jaga ledsnadens dämoner på flykten. Man trugar fram en halft rädd, halft djärf amatör. Han försäkrar att han intet kan, — men han sätter sig dock till instrumentet. Han rodnar, han bleknar, han darrar, men han slår duktigt an på den tåliga klaviaturen, och stämmer upp en sång... Nå Gudskelof att det blef slut, och att det ej gick mera bredvid.
En verklig talang låter därefter höra sig, anspråkslöst men lugnt, i känsla af sin kraft. Det är sånger ur Frithiof som tona. Musik, poesi äro sköna. Sångarns röst är säker och behaglig, fastän värme och folkmängd i det lilla rummet
förtaga dess klang. Sista ackordet slutar att ljuda, döende
dallrar sångens sista ton, — hvarför denna tystnad i
sällskapet, denna orörlighet — är det förtjusning — hänryckning, betagenhet? Återhållna gäspningar och sömniga ögon svara. Sångarn har sjungit för väggarne. Supésirocco har förlamat alla känslor.
Allt dunklare brinna ljusen, allt starkare blir hettan, allt tyngre blir luften. Man känner sig sjunka i dvala,
man håller sig pigg för skams skull, och talar om moder,
middagar, riksdagsmän m. m. m. m., man pressar sig, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
