Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Baden förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BADEN FÖRR OCH NU.
19
Så storartade badanstalter, som under den romerska
käjsartiden funnos i Rom och en hel del andra städer, finnas
säkerligen för närvarande icke i något land och icke i
någon stad i hela världen. Vi kunna såsom exempel
framdraga ett badhus, det så kallade » Caracallas thermer»,
hvilket var så stort, att 3,000 personer på en gång kunde
bada i detsamma.
Och de gamla grekerna och romarna förstodo också
att uppskatta dessa anstalter, som voro både stora och
talrika, i Rom t. ex. öfver 800. Att bada ansågs hos
dem icke såsom något öfverflödigt, såsom en lyx, som man
kunde bestå sig en och annan gång på året, eller när man
blef sjuk, utan det var ett snart sagt dagligt behof för
hvar och en, frisk eller sjuk, fattig eller rik. Man kan
få ett begrepp om, huru allmänt man i själfva värket
badade under romaretiden, då man hör den uppgiften, att
vattenförbrukningen i Rom under käjsarna Tiberius’ och
Neros tider uppgick till den enorma mängden af 1,400
liter per person och dygn. I Sverge är samma
förbrukning högst ett par hundra liter, och i Amerika och
England, där man badar mycket och använder mycket vatten
till gatuspolningar och dylikt, finnes det städer, där
vattenförbrukningen uppgår till omkring 300 liter per person
och dag, men ingenstädes i världen torde
vattenförbrukningen ens närmelsevis uppnå den kollosala mängd, som
hos romarna, om icke möjligen hos japaneserna, som äro
nutidens flitigaste badare.
De
Liknande var förhållandet med våra förfäder.
kände både nyttan och nöjet af bad och visste att förskaffa
sig sådana både vinter och sommar. Vi hade visserligen
i vårt land icke så ståtliga badinrättningar, som romare
och greker, men vi hade desto flere. I hvarje stad, i
hvarje by, ja vid många enstaka stugor på landsbygden,
till och med hos backstugusittare fanns på 16- och 1700-talet
en badstuga eller badstu, och där badade man ofta,
regelbundet hvarje hälgdagsafton efter slutat arbete. Och detta
ansågs icke såsom någon mer eller mindre tråkig
skyldighet, som man var tvungen att fullgöra. Det var ett nöje
och en vederkvickelse för gammal och ung efter veckans
mödor, och gick af stapeln under muntert stoj och glam.
Såsom bevis på våra förfäders uppfattning af badet, må
det nämnas, att det första och bästa man på den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
