Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En kort karaktärsskildring af Nikolaus II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsarinnan med honom. Hon hade uppfostrat dem på
möjligaste enkla sätt och kunde icke förstå, att hennes egna söners
och döttrars utbildning borde ske efter helt andra linier än under
de förhållanden, i hvilka hon själf uppväxt. Det påstods att,
då en person i hennes omgifning en gång frågade henne, om det
nu icke vore tid på att välja en särskild handledarinna åt
storfurstinnan Xenia, hon svarade: »Hvarför det? Vi hade ingen sådan,
då vi voro barn.»
Resultatet var att, ehuru lärare i mängd anställdes för tsarevitjs
och hans syskons undervisning, dessa senare dock kommo att sakna
den hemmets fostran, som ensam kan lära blifvande monarker
och andra högtställda personer att på rätt sätt fylla sina plikter
och värdigt möta det ansvar, som följer med deras svåra ställning.
Och om äfven läxor kunna bibringa ett visst mått af vetande,
skänka de dock ingen verklig bildning, om de icke äro
kombinerade med en intelligent ledning, och någon sådan fingo de kejserliga
barnen icke. De inhämtade de elementära begreppen i fråga om
språk och konst, men jag betviflar högeligen, att någon af dem,
monarken icke undantagen, skulle kunna ännu i denna dag skrifva
ett felfritt bref på franska. Kärleken till studier blef icke hos dem
inskärpt; läsning af allvarliga böcker blef aldrig uppmuntrad;
de vetenskapliga upptäckterna blefvo endast förklarade såsom
någonting som existerade, men icke som något som vidare kunde
utvecklas. Med ett ord, tsarevitj erhöll en fullkomlig
medelklassuppfostran, och ehuru han sedan blef utsänd på en
långresa för att vinna ytterligare utbildning och bli bekant med
världen, är det mer än tvifvelaktigt, huruvida han däraf drog någon
verklig nytta.
Såsom storfurste var han alltid skygg och timid, och detta i
nästan plågsam grad, och när han genom en stark viljeansträngning
lyckades öfvervinna denna skygghet, kommo de ord han ville
säga fram på ett nästan brutalt sätt, hvilket förskaffade honom
många fiender, ofta fullkomligt orättvist. Han hade aldrig någon
egen mening, utom i frågor som rörde hans eget jag, och han har
ingen i den dag som är. Hans brist på omdöme gör, att han alltid
omfattar den sista persons åsikter han talar med. Liksom
hvarje bortskämdt barn saknar han hjärta, icke emedan han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
