Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Mukden och Tsushima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stössels handlingssätt — har icke blifvit uppdagadt. Några mena,
att general Kuropatkin för att skrifva så hade politiska skäl, om
hvilka det var onödigt att upplysa allmänheten.
Då Port Arthur fallit, insåg man, att krigets första kapitel var
afslutadt och att, om icke en afgörande slaktning vände bladet till
ryssarnes förmån, japanerna vunnit spelet. Detta slag
väntades med otålighet af hela Ryssland, där man ännu hyste en viss
obestämd förhoppning att, då Kuropatkin skulle få ett
tillräckligt antal trupper till sitt förfogande, han skulle kunna med
framgång angripa fienden trots de ogynnsamma förhållanden, hvari
såväl han själf som hans armé funno sig försatta. Alla uppmanade
honom att göra en yttersta ansträngning för att hämnas alla de
föregående nederlagen. Men i stället fortfor Kuropatkin, som nu
förlorat sin energi, att långsamt draga sina trupper tillbaka och
retirera, ingen visste hvarför eller hvart.
Han hade en vän, general Gripenberg, som var chef för en af de
tre armékårer, som samtidigt skulle operera mot fienden. Denne
fann sig emellertid vara af så olika mening med öfverbefälhafvaren
med afseende på den taktik man borde följa, att han rent ut frågade
Kuropatkin hvad han egentligen åsyftade med att så uppenbart
ängsligt undvika en strid, som åtminstone skulle ha den fördelen,
att den klarade luften och ingöt en smula energi hos de
demoraliserade trupperna. Den senare svarade, att han tänkte, att han genom
att locka japanerna inåt landet skulle uttrötta dem och sålunda
genom att undergräfva deras moral möjligen lättare kunna slå dem.
Det påstås, att Gripenberg skall hafva hjärtligt skrattat åt denna
plan, och de båda vännerna blefvo från den stunden bittra
fiender. Öfverbefälhafvaren försökte förgäfves resonera med sin förre
kamrat och vän; han bad honom på det bevekligaste ej öfvergifva
honom i en sådan kritisk situation och ej skänka deras gemensamma
fiende den tillfredsställelsen att se dem söndrade. Gripenberg
förblef obeveklig. »Ännu en gång», sade han, »frågar jag er, vill ni
eller vill ni icke ändra beslut och angripa japanerna?» »Det kan
jag icke göra», svarade Kuropatkin. »Då kan jag ej längre stanna
här eller lyda edra order, utan jag far till Petersburg och
inrapporterar själf till kejsaren allt som sker här och den oduglighet,
hvarpå ni dagligen lämnar nya bevis.» Så skildes de båda generalerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
