Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Strindberg, bröderna Brandes och skåningarna: Ola Hansson, Axel Wallengren, Emil Kléen, Bengt Lidforss, Thorild Wulff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Widstrand om distribution, men då boken redan låg färdig och
inpackad att avgå fått återbud från förlaget, som funnit den
”osedlig” och därför ej ville låna sig till att sprida den.
”Sensitiva Amorosa” hade refuserats först av Häggström och
sedan av Looström och Seeligman, ”Parias” och ”Ung Ofegs
visor” av Bonnier, som efter några år gjort ett försök med
den senare och ett par andra, men tröttnat, då kritiken teg
ihjäl dem, och avböjt senare erbjudanden bl.a. av ”Resan
hem”,
Förslaget att skriva en artikel för Nordisk Revy om Ola
Hansson tilltalade Bengt Lidforss. Han hade just tänkt
erbjuda tidskriften en sådan om O. H:s skriftställarskap, som
då huvudsakligen skulle beröra hans verksamhet under de
senare åren. ”Jag är ingen blind beundrare af ”O. H.”, skrev
han, ”men hans diktning och kritiska verksamhet synes mig
dock ega en så stor kulturell betydelse, att vi svenskar ej ha
råd att vända den ryggen. Och så är O. H. dock en karl, som
verkligen vill något; och om hur många af ”det unga Sverige”
kan man egentligen säga det!” Men B. L. tog tid på sig
för, vad han skrev, och i avvaktan därpå införde tidskriften
en anmälan av ”Resan hem ” och ”En uppfostrare”, den förra
författad av Axel Wallengren, den senare av Emil Kléen,
bägge skåningar liksom O. H. och B. L. samt flitiga
medarbetare i tidskriften. Wallengren var liksom Kléen en varm, men
icke okritisk beundrare av O. H., som han ansåg ohemult
behandlad av den svenska kritiken, medan han i Tyskland,
England, Frankrike och Norge vunnit erkännande. Att han i
Sverige fått opinionen emot sig ansågs bero på hans
nackstyva föresats att rå sig själv och inte gå i flock samt på hans
egenskap av skåning. I ”Resan hem” röjde sig det senare
inte endast i hans förkärlek för Skåne och skåningarna
framför det övriga Sverige, som han gick hårt åt, utan också i
ett störande bruk av skånska och danska språkvändningar.
Ett annat fel med boken var dess nyckelkaraktär. Men
likafullt hade hans stil en fyllighet som aldrig förr, hans språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
