Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
de.” Bergman slog ifrån sig med, att han nog skulle arbeta
sig fram och bombardera vederbörande med frukterna av sin
vetenskapliga verksamhet, så att det till slut blev omöjligt att
gå honom förbi. Man gick mot en ny tid, menade han, som
skulle bli rättrådigare än den förgångna, vilken den gamle
universitetsläraren haft i tankarna. Men professorn fick rätt.
Bergman arbetade oförtrutet vidare och levererade år efter
år det ena vetenskapliga arbetet efter det andra med ampla
vitsord från auktoriteterna på området i Sverige och utlandet.
Men någon professur fick han inte. Hans kompetens bestreds
icke. Men andra förklarades ännu kompetentare.
Så gick det första gången, och annorlunda blev det icke
heller sedan, när universitetsmyndigheterna fingo råda. År 1906
sköts han trots förnyad kompetensförklaring undan, då
latinprofessuren tillsattes vid Göteborgs högskola, och 1913
drabbade honom samma öde vid återbesättandet av professuren i
romersk vältalighet och poesi vid universitetet i Lund. Men
1908 hade han i konkurrens med professorsmeriterade
medsökande blivit lektor i latin och grekiska vid Södra
latinläroverket i Stockholm, 1919 kallades han till professor i klassisk
filologi vid universitetet i Dorpat, och 1928 blev han professor
vid Stockholms högskola, där han sedan sekelskiftet varit en
högt skattad föreläsare.
När man nu med tjugosex vintrars snö över stridsfältet
läser igenom de aktstycken, som utväxlades vid konkurrensen
1913 och grepo tillbaka även över de båda tidigare
tävlingarna, har man ett väsentligt starkare intryck av hettan i den
strid, som utkämpades, än av ovälden i de domar, som
fälldes. Det förefaller, som om Bergman inte hade alldeles orätt
i, att han med sin nykterism och sin politiska radikalism
betraktades som utsocknes i den akademiska församlingen. Då
man ej kunde förneka det överväldigande omfånget av hans
produktion, sökte man reducera dess värde genom att
framställa den som mest populariserande och refererande eller
bestående av översättningar eller latinsk originalvers, visserligen
vittnande om framstående formell talang, men lämnande åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
