Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
skilligt övrigt att önska i fråga om felfrihet och exakthet,
grundlighet och djup. Särskilt ansågs detta vara fallet med
hans tidigare arbeten. De forskningar, som på uppdrag av
Vetenskapsakademien i Wien sedan upptagit honom under en
följd av år och utgjorde hans tyngsta vetenskapliga merit,
avfärdades med, att de vid tidpunkten för konkurrensen inte
i sin helhet förelågo i tryck, utan till en större del endast i
manuskript, och därför med svårighet kunde bedömas, annat
än så, att de måste ha kostat mycken möda. Av utländska
lärde med särskild kompetens för uppgiften, som satt sig in
i saken, vitsordades, att arbetet var en mönsterprestation av
första rangen och hans historiska och textkritiska verk
vetenskapligt minst likvärdiga med hans medtävlares grammatiska.
Men vad hjälpte det! Här gällde endast latinsk grammatik
och svensk mätsticka. Förgäves åberopade Bergman, att
professuren formellt var i ”romersk vältalighet och poesi” och
att därför något avseende borde fästas vid hans latinska
författareskap på vers och prosa och hans erkänt överlägsna
behandling av det latinska språket i tal och skrift, möjligen
också vid hans arbete för popularisering av den klassiska
litteraturen och hans bidrag till kännedom om antikens historia.
Det förra viftades bort som en gymnasistsport — alldeles som
om poesi vore endast en skolpojkssport, därför att skolpojkar
ibland skriva vers — och ”Antikens historia”, som dittills
av både lekt och lärd prisats som synnerligen förtjänstfull,
åtog sig en professor i ämnet att göra ned efter noter, av
vilka dock ej blev mycket kvar, sedan Bergman fått tillfälle
att bemöta dem, Andra gåvo honom små tjuvnyp, för att han
varit för omständlig i sin meritförteckning och för
tidningsnotiser, som han icke haft med att göra. Ingenting sparades
för att göra honom matt, och tack vare tillgången på högt
meriterade medtävlare lyckades det också.
Det är klart, att i en produktion med det omfång, som
Bergmans haft, skall finnas även lättare gods, men det är inte
efter det senare en verksamhet skall bedömas, utan efter det
bästa den givit, och det är inte tu tal om, att Bergman nått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
